Seffle-Motorn
av Kent Olsson
Seffle-motorns historia började i Vålberg år 1907. Bröderna Carl och Bernad Bruce hade nyligen kommit hem från Amerika, där dom arbetat på diverse motorverkstäder. De hade ju inget jobb här hemma så dom beslutade sig att försöka tillverka motorer. Efterfrågan fanns. Den första helt handgjorda motorn blev klar strax före nyår 1908. Det var en fyrtakts bensinmotor på 3 hk. Den såldes till Hammarön för 400 kr.
Under år 1908 flyttade man verksamheten till Säffle där man hyrde det nedlagda båtbyggeriet. Nu var det tändkulemotorer av 2-taktstyp som man tillverkade. Dessa visade sig vara mycket driftsäkrare, då de saknade elsystem som på den tiden inte alltid var att lita på. Försäljningen av motorerna gick bra och man kunde börja anställa folk. År 1912 exporterades de första motorerna, de gick till Tyskland. Under första världskriget hade man 25-30 arbetare. År 1919 byggdes det egna gjuteriet och 1928 den nya verkstaden.
Exporten ökade snabbt efter kriget och 1935 hade man representanter över "hela värden" såsom Grekland, Siam (nuvarande Thailand), Syd och Mellanamerika, Island, Afrika och Spanien. Här i Sverige var det speciellt bland Fiskarena som "Sefflemotorn" blev uppskattad som en pålitlig maskin. Dunket från en fiskebåt…. Kom ofta från en "Seffle". Andra stora kunder var flottningsföreningarna, som använde motorerna i sina bogser och varpbåtar.
Gamla gjuteriet togs ibruk som verkstadslokal då det nya stod färdigt 1936. Säffle Motorverkstad tillverkade år 1935, en och tvåcylindriga motorer på 4-140 hk. Man tillverkade även stationära motorer av motsvarande storlekar. De skiljer sig från marinmotorerna genom att de är försedda med en gjuten fot, större ekerförsett svänghjul och kunde fås med remskiva och kylanordning, ofta en halv trätunna med ett uppspänt nät eller snören, efter vilket kylvattnet fick rinna och kylas av. Sefflemotorn drog riskvarnar i Indien, patrullbåtar på Amazonfloden, fiskebåtar vid Island och på Medelhavet.
Bild på personalen vid fabriken 1938.
Hur kunde då Sefflemotorn bli så populär?. I en artikel i Säffletidningen år 1935, frågade reporten fabrikörerna om man hade något särskilt förnämligt patent, eller om man bedrev någon speciell reklam runt jorden, eller hur hänger det hela ihop? Vi saxar svaret ur tidningen:
-"Motorerna fylla ett visst behov svaras det. Då sign. frågar om icke andra industriländer hålla sig framme för att fylla det behovet, blir svaret att naturligtvis råder stor konkurrens. Några särskilda patenter har Seffle motorverkstad inte heller och det bedrives icke någon särskild stor reklam. Man kan härav förstå att det är Sefflemotorns kvalitet o. Andra egenskaper, som skaffar dem en så vidsträckt marknad."-
Så långt Säffletidningen.
Man var även generös med garantier. T.ex. När fyrvaktaren på Gälleudde fyr i Vänern, köpte en motor år 1944, höll man på att experimentera med olika topplock och s.k. toppinsprutning med ställbar spridare. Det gjordes då upp i köpet att han ej behövde betala någonting för motorn, förrän den gick och fungerade till belåtenhet.
Under åren utökades fabrikationen med flera motorstorlekar (alla av tänkuletyp och s.k. semidieslar, en modernare variant av tändkulemotorn). År 1956 tillverkade man den största tändkulemotor som någonsin gjorts i Sverige. Det var en sexcylindrig motor på 600 hk. Den var beställd av Sjöfartsverket och monterades i Almagrundets fyrskepp. Ytterligare en sexcylindrig motor i samma serie tillverkades till tankbåten Taros. En femcylindrig motor av samma serie sitter fortfarande i veteranbogserbåten "Tingvalla" som finns i Karlstad.
Man tillverkade även propellerutrustningar, till en början till de egna motorerna, men efterhand tog propellertillverkningen över mer och mer. Även hydralstyrningar och styrmaskiner till fartyg konstruerades och tillverkades av "SEFFLE". Under andra världskriget tillverkade man en del åt försvaret, bl.a. granathylsor.
Konkurrensen från dieselmotorerna märktes alltmer och år 1972 fick Säffle Motorverkstad som sista tillverkare av tändkulemotorer i Sverige ge upp motortillverkningen. Totalt hade man då tillverkad ca 10350 motorer. År 1973 fanns ca 7000 kvar i drift värden över. De sista åren var tillverkningen helt inriktad på fartygspropellrar och styrmaskiner. Trots god orderingång hamnade företaget i akut penningbrist 1978 och tvingades i konkurs. Konkursförvaltaren uppehöll driften fram till semestern 1979. Propellertillverkningen övertogs då av "KAMEWA" i Kristinehamn.
Ett nytt företag, "Seffle Marin Ltd" startades då av någras f.d. anställda vid Säffle Motorverkstad för att hålla reservdelar och servicen av Seffles styrmaskiner. De behöll även ett visst reservdelslager till motorerna. När Carl Gösta Bruce gick i pension 1990 så fick han övertaga det kvarvarande reservdelslagret till motorerna. När Carl-Gösta gick bort 2004 så tog sonen Åke hand om reservdelarna och fortsatte med försäljningen ett par år. Sålde sedan det kvarvarande lagret till en person i Kristinehamn.
Renässans för tändkulemotorn?
Ännu kanske inte tändkulemotorn spelat ut sin roll. Planer finns på en nytillverkning av den klassiska Sefflemotorn. Diskussioner har nämligen varit mellan Bengt Thoren, forskare vid Lunds Tekniska högskola, och Leif Bruce, VD i Seffle Marin Ltd, om ett vidareutvecklat samarbete. Det är det faktum att en tändkulemotor är relativt enkel att tillverka, och att den kan drivas på nästan vads som helst, t.ex. inhemska vegetabiliska oljor, som gör den intressant i tredje värden. Den skulle då kunna driva bevattningspumpar, kvarnar sågar m.m.. Under andra världskriget, när det rådde stor brist på motorbrännolja här hemma, körde man motorerna på vad man kom över. T.ex. trätjära, råterpentin (lut), en biprodukt från massaindustrin, skifferolja m.m. Historierna är många om vad man kunde köra på. Här är en:
"Det berättas att en skutskeppare som skulle gå till Arvika med produkter från Sockerbolaget i Lidköping fick bränslebrist när han passerade Säffle. Eftersom tilldelningen av brännolja redan var förbrukad, prövade han om inte motorn kunde gå på "Melass" (en sirapsliknande biprodukt från sockertillverkningen som man använder som fodertillskott till kreatur) och som fanns i lasten. Det visade sig gå alldeles utmärkt, men när han kom till Arvika och stannat motorn så satt den "bomfast" och fick monteras isär för en grundlig rengöring, men fram kom han….
PS. Jag vore tacksam om alla som har en Sefflemotor ville läsa av motornumret, typbeteckning samt hur motorn används idag samt meddela till mig. Jag har ett register i min dator där jag för in data om alla "Seffle" jag träffar på. Hittills har jag uppgifter om drygt 500 motorer. Listan finns även på hemsidan, se länk nedan. Mitt tel.nr: 070-5292780 , eller ett E-mail till : info(snabelA)marinmotormuseum.se
eller postadress:
Kent Olsson
Sandviken 6
661 94 Säffle.
Jag tackar på förhand. DS.