Bogsertrossen

Informationsblad från "Föreningen för bevarandet av Bogserbåten rolf seffle"

Utgåva 11 Dec. 2000

ROLF vid tullnäbban under mârten i år.

Ytterligare ett år har gått och Rolf tuffar fortfarande på still going strong. Bekymren vi hade med att få värmeväxlaren att fungera tycks vara över då det har fungerat utan mankemang i sommar. Efter att planat cylindertoppen samt fyllt i en urgröpning på cylindern så verkar packningen att hålla tätt. Kylningen av motorn sker nu med ett slutet system för kylvatten. Detta vatten cirkulerar runt i motorn och ljuddämparen samt värmeväxlaren med hjälp av en remdriven cirkulationspump.I värmeväxlaren kyls detta vatten av sjövatten som pumpas med hjälp av orginalkolvpumpen som sitter på motorn. Fördelarna är att vatten som blivit upphettat en gång, blir syrelöst och orsakar inte rostskador i kylmantlarna. En annan fördel är att vi kan ha glykol i kylvattnet och behöver inte tappa ur motorn inför vintern. Under sommaren har värmesystemet färdigställts och vår nya oljepanna är inkopplad. Även denna har en värmeslinga inkopplad på motorns kylsystem, vilket innebär att vi under gång ej behöver köra pannan utan får spillvärme från motorn. Vi har även försett motorn med en fjärrtermometer så vi kan avläsa motortemperaturen från styrhytten.

Kommande arbeten: Kvar att renovera är styrhytten och pentryt. En brygga för Rolf att ligga vid under sommaren vid medborgarhuset i Säffle är också ett önskemål.Dessa arbeten är inte akuta så vi tar dom pö om pö.

I skrivande stund (Dec.) så är fortfarande inte Rolf övertäckt för vintern. Motor och värmesystemet är dock fyllt med glykol så kommer kylan så gör det ingenting. Bryggan som Rolf ligger vid i Sandviken står just nu ca 1,5 meter under vatten så skall man ombord på Rolf får man använda jolle. De sista dagarna verkar det ha kulminerat så om det inte kommer mer regn så sjunker det väl undan så småningom. / Kent Olsson

Bogserbåten under året som gått år 2000, 94 år från leverans.

Ett lugnt år har vi lagt bakom oss.

Vädret har ju inte varit det bästa mest regn och blåst.

Rolf har varit nere på kusten och visat upp sig. I övrigt var vi med på Vikingaveckan här i Säffle.

Arvika hade ställt in i år, de har till skillnad från Säffle haft vikande besök och kommer att organisera om till ett annat år.

Nu efter Säfflemarten är det dags att täcka in Rolf inför vintern och de arbeten som väntar.

Något som var positivt efter det att vi fått värmen att fungera via de nya växlarna för kylvatten, är att vi kan använda kylvattnet till att värma hytter mm via radiatorerna.

Vid stillaliggande och tillgång till el så kan vi köra värme via olje-

pannan eller elpatronen.

Hur det tekniskt lösts kan ni läsa i en separat artikel, det var inte helt lätt att få systemet att fungera.

Den ovan angivna resan till kusten visade att det fungerade även under en långtidstest.

Under Säffle marten kunde vi ha värme i båten och det var skönt att kunna gå ner i en hytt och känna att det var varmt och torrt. 

Thorskog.

Vi har tidigare skrivit om denna plats där varvet som byggde Rolf var beläget.Ungefär mitt emot Lödöse i Göta älv.

Jag har via en skrift utgiven av Inga Lill Ryden hämtat lite mer uppgifter som redovisas nedan.Tidig historia.Thorskog Nor och Sör

var gårdar som under 1150 till 1202 tillhörde ett Augustinerkloster i Konghäll. Platsen är första gången omskriven som klosteregendom 1354 på Bohus fästning.

Som klosteregendom upphörde det 1533.Gårdarna tillhörde Oslo stift ända till freden i Roskilde 1658.

Kronan ägde gårdarna fram till1738.Gårdarna låg vid Törske å där det fanns en såg och kvarn.

Fram till 1600 talet var vägarna ridstigar, när det sedan blev mer allmänt med åkdon så tog Gustav II Adolf itu med att införa kraftiga förbättringar med riktiga körvägar.

Skjutsställen och gästgiverier inrättades till gagn för dem som ville utforska landets naturtillgångar.

En av dessa var Nils Pehrsson en handelsman från Göteborg som på 1600 talets senare del drev sågverksamhet vid Torskog.

Denne Nils Pehrsson hade en omfattande handel med skog och hade flera sågverk.

Söner tog sedan över och en av dessa Nickolas var med och inrättade Ostindiska kompaniet och blev en av landets rikaste män.

Hans mor hade sitt ursprung ur släkten Sahlgren och Nicolas grundlade det som nu är Sahlgrenska sjukhuset i Götet.

Så småningom blev sågrättigheterna överförda på en Olov Vengren född 1707.

Han hade stort intresse för handel och sjöfart och var bosatt i Vänersborg.

Idkade stor handel med virke från sina stora skogsegendomar i Dalsland och Värmland.Bohuslän och Västergötaland var vid denna tid hel utarmade på skog.

Skogsbristen var stor i hela södra Sverige, jag har någonstans läst att från inre av Småland till kusten var det i stort sett en enda ljunghed.

För att driva sågverk måste man ha god tillgång på skog och detta hade Vengren.

De sågar som använd-se på den tiden var med ca 1 cm breda blad och det gjorde att en stor del av virket gick åt som sågspån.

Venngren hade via von

Utfall fått en idè att anlägga en vattenhjuldriven såg med ett nytt smalt sågblad. Denna blev anlagd vid Thorskog

1740 talet, vid denna tid kom från landets styrande besked som uppmuntrade till att anlägga industrier.

Exempelvis så behövde de som anlade järnbruk inte betala skatt, detta bidrog till att anlägga järnbruk vid Thorskog.

Törske å har en fallhöjd på ca 100 meter och har förbindelse med stora och vattenrika sjöar.

Det fanns gott om bränntorv och virke, vattenkraften gav drivkraft.

Utskeppningsmöjligheterna var goda då det var direktanknyt-ning till Göta älv.

Fartyg som kom tillbaka hade i returlast stenkol,spannmål mm.

Vengren blev den som tog tillvara dessa möjligheter. Det blev under de följande åren en betydande järnindustri.

Den finbladiga sågen fanns och gav tillgång till byggnadsmaterial, virket kom från Dalsland.

För att få vattentillgången säkerställd byggdes fördämningar och kanaler mellan sjöarna uppströms.

Dessa kan fortfarande ses om man tar en promenad upp efter ån.

Järnet som kom till bruket kom från Värmland via båtar som omlastades nedan Trollhättan.

Det var en besvärlig transport mellan Vänersborg och nedströms Trollhättan som fick ske med häst och vagn och åtskilliga olyckor hände. Vid 1750 talet var det 24 båtar som fraktade järnet till bruket i älven nedan Trollhättan.

Behovet av sluss vid Trollhättan blev ofrånkomligt och 1740 togs detta upp i riksdagen.

En Hårleman fick sköta förhandlingarna mellan riksdagen och handelsmännen i Göteborg och 1749 gav det resultat och förutsättningarna för en- treprenaden drogs upp i Vänersborg.

Arbetet startade 1750 och 1752 var slussarna i Brinkebergskulle klara. Sluss vid Lilla Edet fanns redan.

Det som tillverkades vid järnbruket var bl.a järntråd och de nya smala sågbladen.

Dessa blad såldes till konkurrerande sågar samtidigt som de tillverkade smide till dessa.

Tillverkningen omfattade även cirkelsågar för trä och sten.

Det låg så mycket sågar utmed Göta älv och angränsande vattendrag att sågspånen från dessa utgjorde stora svårig-

heter i Göteborgs hamn.

Vengrens epok slutade 1780 då han sålde järnbruket och flyttade från sin herrgård till Göteborg.

Vengren dog 1795 vid 87 års ålder.

Bruket förlorade sin befrielse från skatt i och med att hammarskatt infördes.

Efter flera ägarbyten så utarmades bruket och 1793 hade staten tilllåtit en utflyttning av den beskattade hammaren till Skillingfors i Värmland och bruket försågs med köpestångjärn.

År 1844 sätts bruket i konkurs.

En Fredrik Trahn i Uddevalla ropade in egendom och bruket men på grund av att bristen på träkol var stor i bygden så gick det inte att driva bruket.

Brukverksamheten säljs på exekutiv auktion 1867.

En av de som ropade in bruket var Petter Larsson.

Denne var född 1833 i Jakobsbyn utanför Åmål son till en nämndeman Lars Anderson.

Flyttade vid 20 års ålder till Göteborg för utbildning bl.a hos J.W Wilson som hade rederi. Eter 10 år drev han spannmålshandel i Lödöse.

Erfarenheten från rederiverksamheten gjorde att han hade god kännedom om fartyg och fartygsbyggnation.

När han blev delägare i bruket lades järnhanteringen ned och han lät uppföra en mekanisk verkstad och ett skeppsvarv.

Där byggdes smedja, gjuteri, såg, hyvleri, varv och kontor mm.

Det startade med tillverkning av ångma-skiner för fartyg och där blev en av mina släktingar anställd.

Det dröjde inte länge förän det tillverkades fartyg, en stor del av kanalflottans ångare byggdes där.

Under 1870 talet byggdes de av trä, dels av trä på järnspant, så kallade kompositbyggen och dels av enbart järn.

En av de första var ångfartyget Ymer byggd 1870 i ek och furu.

1872 är Petter ensam ägare till Thorskog.

Det första kompositbyggda fartyget "Södra Dal" byggdes 1872 av furu på järnspant.

Den första järnbåten "Olof Trätälja" byggdes 1879 beställare var Silvèn i Säffle.

Den första sjöångmaskinen jämte ångpanna byggdes 1878 för ångaren "Olof Venngren".

Under detta årtionde byggdes ca 20 fartyg jämte maskiner och reparationer.

Larsson följde snabbt med i utvecklingen inom fartygsbyggnation.

Han hade dugliga och kunniga arbetare och detta gav varvet en god renommè.

För att förbättra vattentillgången byggdes en tackjärnstunnel från dammen ovan varvet.

Denna tunnel köptes från England.Tunneln var 5 km lång och gav ca 500 hk.

Fem turbiner fanns bl.a en dynamomaskin.

Denna elektriska motor var en uppfinning av en av de anställda på varvet och det resulterade i elektrisk belysning inom hela varvsområdet, något som inte fanns i hela Bohusläns landsbygd.

Under 1880 talet byggdes ett 40 tal fartyg och ca 200 man arbetade på varvet.

Under 1890 talet byttes de omoderna verktygen ut mot luftdrivna. Galvanisering och förnickling kunde ske i och med elens införande.

Tre stapelbäddar fanns där alla sorters fartyg byggdes.

Telefonledning drogs från Kungälv till Thorskog och Lödöse.

Många barn kom gå i skola i brukets folkskola och därefter att arbeta på varvet. Andra sökte sin utkomst till sjöss.

Att arbeta utomhus med fartygen kalla vintrar utmed den fuktiga och blåsiga älvdalen var nog inte så roligt.

Om älven var frusen gick det att sända bud med någon till Bolaget för inköp av något värmande.

Sekelskiftet, jordbruket är ett mönsterjordbruk. Ladugårdar,stall mm har tryckvatten, ljus och telefon.

Jordbruket bestod av 800 tunnland varav 400 tunnland skog med ett stort bestånd av ek, detta var viktigt för fartygs-byggandet.

Det fanns en handelsträdgård, handelsbod mm. Ångfartygsrederiet Wisna drevs av sonen Eskil.

Ett av fartygen Göta Elf kantrade vid Lilla Bommen i Göteborg 26 omkom men flera räddades genom ett hål som höggs upp i skrovet.

Fartyget bärgades och kom under namnet Svea att trafikera Byälven mellan Säffle och Arvika.

Det var inte givet att sonen skulle ta över. Petter försöker sälja allt för en summa av 1200000 riksdaler men det lyckas inte och han avlider 80 år gammal 1912.

Han efterlämnade en stor förmögenhet en blomstrande varvs och rederirörelse, jordbruk med 100 talet kor 20 hästar mm.

Sonen Eskil tar över.

När han 1916 kommer farande i sin första bil av märket Minerva så väcker det stor uppmärkamhet.

Han körde inte själv utan hade chaufför. Bilens motor var på hela 18 hk och med en vikt på1800kg.

Vid 20 talet hade rörelsen gått tillbaka, han avled 1926, 55 år gammal hans maka beslutade om total nedläggning av bruks-

verksamheten och de kvarvarande 50 talet anställda sägs upp. Hon byter rörelsen mot fastigheter i Göteborg.

För att återgå till Rolf som levererades 1906 till Borgvik så är den en i en lång rad av båtar som byggts i Thorskog.

Från början med en av brukets egna ångmaskiner och sedan 1950 med en Säfflemotor.

Köpeskillingen och utrustningen kan ni läsa om i köpebrevet som vi fått en kopia av.

Detta fanns kvar på museet i Borgvik.

Det är ju åtminstone för mig ganska roligt att så mycket historik finns kvar av livet på Thorskog då min släkt varit på olika sätt involverade i bruket.

Huset finns fortfaran- de kvar och släkten bodde kvar in på 70 talet. Släkten har även band till Värmland och då till Hillringsberg.

Min Fars morfar arbetade på ett Thorskogsbygge på traden Hillringsberg - Göteborg och där mönstrade en Hillringsbergstös på som kocka och de gifte sig senare.

Rolf blev ju senare statsionerad i Hillringsberg och man kan kanse säga att cirkeln slutits från den Olle August Olausson som började på ångmaskinverkstaden till att jag blev medlem i Föreningen Rolf.

Platsen för bruket finns kvar och varför inte åka på västra sidan av älven från Trollhättan mot Kungälv.

Stanna till vid Thorskogs slott som uppfördes av Petter Larson.

Slottet är i dag konferenshotell och det går att få en utsökt middag.

Passa även på att gå upp och titta på fördämningarna mm.

Nere vid älven finns några byggnader och grundplattor kvar så det går att bilda sig en uppfattning om hur det såg ut.

Inne på Slottet finns även gamla bilder som är intressanta.

Rustan Werling.

 /Kent Olsson