Då var det dax igen med en ny utgåva av vårt medlemsblad. Sommarvädret började lite avvaktande men sedan fick vi en underbar sommar och höst.

Under vintern har det jobbats en hel del på Rolf, hytterna under styrhytten är nästan färdiga. Värmeväxlaren på motorn monterades också men ville inte fungera som vi tänkt oss. Efter massor av provkörningar och ombyggnader kunde vi till sist konstatera att den främre cylindern läckte ut förbrännings-gaser ut i kylvattnet och detta hindrade cirkulationen.

I konstruktionen hade vi som en reservmöjlighet gjort så att det är möjligt att kyla med sjövatten direkt, och vi beslutade oss att köra så under sommaren. Nu under hösten har vi lyft av det främre topplocket och kunnat konstatera att topplocks-packningen var dålig. Efter att ha bytt denna så gjorde vi ett nytt försök med värmeväxlaren. Denna gång verkade det att fungera bra, men tyvärr så gick topplockspackningen igen efter ett tag. Vi får nu använda vintern till att byta den igen. Rolf är nu täckt för vintern och motorn vinterkonserverad. . Inbetalnings-kort för medlemsavgiften ( 100kr) bifogas. Glöm inte att skriva dit vem avsändaren är. Slutligen önskar vi alla en god jul och ett gott slut på nittonhundratalet och en bra början på nästa sekel. Det är bara fyra år till b/b Rolf fyller 100 år.

Bogserbåten Rolf hur det började.

En kort repetion samt presentation av oss som startade det hela. Rolf låg 1994 vid kaj på Hönö i ett bedrövligt skick, rostig och med uppruttet däck.

Vatten ibland blandat med saltvatten rann in i båten.

De av oss som på somrarna gick till kusten med egna båtar såg

detta och tog initiativet till att samla några med olika erfarenhet och bakgrund som snabbt kunde ställa upp. Man bör dessutom vara lite tokig för att lägga ner en massa tid på en rostig båt som nästan var på väg att bli ett vrak. Vi förhandlade med den dåvarande ägaren och kunde gå in och köpa loss båten. Det brådskade för att hösten var redan på gång och den dag vi var nere för att förbereda hemfärden var det en rejäl höststorm. Den hade bedarrat till dagen efter och vi kunde avgå mot Säffle. Färden gick ju som bekant bra efter det att sjögräs, tång och musslor börjat ramla av i sötvattnet i Götaälv och när Staffan rensat propellern kunde vi komma upp i 7 knop över Vänern, vid avfärden gjorde den knappt fart genom vattnet. Vi som bildade föreningen för bevarandet av bogserbåten Rolf var nedanstående, var och en specialister eller bara allmänt lite händiga på de olika arbetsuppgifter som

fordras för återställandet:

Roger och Gunvor Bodin boende i Grums, Roger griper in där det behövs.

Bernt Johansson och Gunvor Bryntesson Botilsäter, Berndt gör liksom Roger.

Staffan och Monica Kullander Millesvik, Staffan fixar rör mm.

Krister och Lotta Kullander Eskilsäter, Krister lika som Staffan. Kent och Eva Olsson Säffle, Kent, sekreterare och är uppfödd på tändkulemotorer. Kjell och Ulla Olofsson Sjuntorp, Kjell fixar aluminiumkonstruktioner ex. masten.

Larens Nordlund Malmö, den förre ägaren står kvar med en andel.

Benny och Margareta Stolpe Säffle, ekonomiansvarig och griper in där det behövs.

Nisse och Stina Ruus Säffle, Nisse liksom Kent verkar uppfödd på motorer.

Sture och Eva Thörner Ölserud, Sture klarar allt dessutom finsnickare.

Sören Thörner och Anneli Nilsson Ölserud, Sören är plåtspecialisten.

Martin Werling och Agneta Olsson Säffle, rycker in där det behövs.

Rustan och Tabita Werling Säffle, Rustan ordf. och målar mest.

Våra respektive ovan är inte stillasittande, de servar oss och hjälper till när det behövs. Det har gått åt många, många 1000 timmar i arbete på Rolf och då behövs både någon som tar hand om det praktiska hemma samt rycker in vid behov.

Föreningens syfte är ju att en upprustad Rolf kommer att läggas vid en egen brygga i Hamngatans förlängning som ett blickfång. Rolf kommer då att utgöra en liten rest av de båtar som trafikerade Vänern och vattenleden upp till Arvika och gjorde Säffle till en livaktig hamnstad, full av skutor, pråmar och bogserbåtar. Se artikel av Kent som har namn på många av de båtar som var stationerade här./ Rustan.

Rolfs öden och äventyr under 1999.

Vi börjar med de arbeten som blivit utförda. Efter det att vi rivit ut allt inredde i hytterna under styrhytten så påbörjade vi återuppbyggnaden. Panel hade vi kvar av den som vi hyvlat fram efter samma profil som vi hittade när vi rev bort masoniten.

Sture som gjorde det mesta snickeriarbetet lade sig verkligen vinn om att göra ett proffsigt snickeriarbete, så snyggt att vi andra nästan inte vågade göra något. En del av originalinredet kommer vi att återanvända, det gäller lådor diverse skåp

dörrar mm som är i brukbart skick. Dörrarna till hytterna är original och målningen som liknar mahogny fick vi hjälp med av en expert från yrkesskolan.

Nu nr hytterna börjar bli klara kommer vi att i mån av tid börja med styrhytten och bättra på däckets utseende. Kvar är då endast pentryt som behöver en upprustning. I maskinrummet har vi experimenterat med kylning av motorn via värmeväxlare för att få jämnare och bättre driftstemperatur på motorn.

Vi kan då även använda kylvattnet till att värma varmvatten och värme till radiatorer. Försöket är ännu ej helt klart utan vi får fortsätta att experimentera. För att kunna ha värme i båten, under den tid vi ligger i hamn och inte har motorn igång, har Sören tillverkat en oljepanna som kan värma radiatorer och varmvatten.

Elsystemet har delvis kopplats om men det mesta återstår när vi river styrhyttens inrede. Nu i mitten av september har vi på Hästvikens varv, Hammarö, sliptagit Rolf för

blästring av botten och diverse mindre rostskador på sidorna, ovan vattenlinjen. Det såg mycket bättre ut under vattenlinjen än vi vågat hoppas. I samband med detta vill vi ställa ett stort tack till Ahlmark Lines som hjälpte oss

med färg till botten och skrov.

Bottenmålningen var nästan helt intakt men efter blästring målade vi med två lager tjärepoxi så nu skall det stå sig i mer än de fem år som det var sedan vi sist renblästrade skrovet och målade botten. Vi hade verkligen tur med vädret, vi körde upp fredagen den 10 september i strålande sol och värme, lördagen kunde vi blästra och bottenmåla två gånger. Söndag målade vi skrovsidorna och sjösatte och gick på sju timmar tillbaka till Säffle. En effektivt utnyttjad helg tack vare fint väder.

Sommarens resor.

Vikingaveckan i början av juli, började i Arvika, dit vi som vanligt var inbjudna. Vi är ju något sentida vikingar och borde inte platsa bland de övriga men nu, efter att vi varit med i fem år och servat vikingaskeppen ingår vi liksom i showen. I år var det fyra vikingaskepp med Sigrid Storråda i spetsen följt av Glad, Tor Viking och Ylva. Sigrid Storråda är imponerande med sina 24 meter i längd och 5 meters bredd byggd efter Gokstaskeppet som de fann vid utgrävningar i Norge.

Hela det koncept som de har när de ställer upp är proffsigt allt ifrån skeppare till intendenter och övrig besättning. Tyvärr måste vi säga att av Säffles vikingaskepp Glad inte syntes mycket. De höll sig undan från alla de aktiviteter som kommunen ordnat i Arvika och Glava. Om detta fick vi många frågor men hade inga svar. De borde lära sig av hur Sigrid Storråda drivs, ett mycket proffsigt uppträdande. Vi på Rolf och de övriga båtarnas besättningarna hade många trevliga dagar tillsammans. Det är berikande och vi möter många deltagare på vikingaskeppen som har olika bakgrund och lär oss mycket om forntida skepps-byggeri mm. Arvikas vikingadagar samlar tyvärr få av kommunens innevånare trots att de har ett seriöst program. Kanske lite för seriöst, de borde ta efter Säffle.

Säffle, ankomsten är alltid lika imponerande, fullt med folk på stränderna och området mellan älven och slusskanalen är idealiskt för liknande aktiviteter. Bodarna, uppträdande och den stora uppslutningen med folk gör det till en folkfest med vikingatida förtecken. Att sedan vi med Rolf får ligga nästan i centrum gör att vi får många intresserade ombord. Att träffa alla dessa är alltid lika trevligt. Vårt försök med att köra stödmedlemmar regnade bort, vi hade annonserat i Säffle-tidningen men detta kanske inte når alla.

Vi vill gärna ha synpunkter på hur vi skall lösa denna som vi tycker viktiga fråga.

Tändkuleträffen i Sunnanå

den 7 augusti.

Nisse och Rustan med respektive startade i relativ lugn nordostlig vind som under

färden ökade till 10-12 m/s snett in från aktern. Resan när vi närmade oss Kräcklingarna utanför Köpmannebro gav oss hisnande

rullningar med vatten som bröt in över akterdäck, vi hade fullt jobb med att hålla oss fast. Rolf är inte direkt bekväm i grov sid och akterlig sjö men allt gick bra.

Marknaden i Sunnanå är värd ett besök. Det är en gammaldags marknad, allt av plast är förbjudet och i hamnområdet är det veteranfordon, motorer mm.

Hemfärden på lördag em. gick utan större problem.

Blomberg,

vi inbjöds av Sigrid Storråda till deras riggfest i Blomberg som ligger i Kinneviken strax öster om Lidköping. Färden dit via övernattning på Aspholmen gick fint och vi blev mottagna i hamnen. Riggfesten avsåg att inviga deras nya segel som är vävt i Klässbol. Klässbol har blivit specialiserade på att väva vikingasegel, de flesta av skeppen som seglar har segel vävda där.

Under lördagen blev vi bjudna på rundtur till bl. ett träbåtsvarv mm.

Under eftermiddagen blev det tävlingar mm innan det blev vikingafest i deras stora tälthall.

Färden hem blev tämligen gropig innan vi kom till Aspholmen.

Nu väntar Säfflemarten och det är tid för övertäckning och vinterarbete. därefter kontroll av en ev. läckande topplockspackning innan vintern.

/Rustan

Thorskogs varv.

Rolf byggdes ju under åren 1904-06 på Thorskogs varv eller Thorskogs Mekaniska Verkstad som det egentligen hette. De mesta faktauppgifterna nedan kommer från en artikel i tidningen "Länspumpen" nr 2/1999 skriven av Holger Andersson.

Varvsrörelsen i Thorskog startade när järnverket på platsen gjorde konkurs och såldes på exekutivauktion den 29/5, 1867. Det var spannmålshandlaren Petter Larsson i Lödöse som ropade in järnverket. Petter Larsson var född den 8/2, 1833 i Jakobsbyn utanför Åmål.

Han började med att lägga ned järnbruket och byggde sedan upp en mekanisk verkstad samt en varvsanläggning. Till att börja med låg verkstäderna uppe vid vattenfallen, men i slutet av 1880-talet hade all verksamhet flyttat ned till Götaälvstranden där varvsrörelsen låg. Vattenfallen utnyttjade man till att alstra elkraft.

Ångmaskiner var till en början den huvudsakliga tillverkningen, men snart kom båtbyggena igång. Även ankarspel och vinschar till nybyggena tillverkades på varvet.

Det första fartyget "Ymer" levererades år 1870 till Göteborg och var en lastångare på 55 br.ton. Hon var byggd av ek o fur och hade en ångmaskin på 180 ihk. Den första ångaren byggd helt i järn var Olov-Trätälja. Hon levererades 1879 till Silvén i Säffle. Hon såldes till Billeruds bruk i Säffle och seglade åt bruket till 1965. Lär vara den båt som gått flest antal gånger genom Säffle kanal. Olov Trätälja visade sig vara en seglivad båt som fortfarande 120 år gammal gör tjänst inom handelsjöfarten, numera under namnet "Sydfart". År 1923 byggde man bogserbåten "Hamnen" åt Kristinehamns stad och sista båten byggdes vid varvet 1924 och var bogserbåten "Nicke" med en ångmaskin på

120 hk.. Beställare var "Ume Älv AB". Totalt byggde man ca. 215 båtar vid varvet, ca 25% var bogserbåtar och resten lastångare samt någon passagerarbåt. Ett fåtal rena segelfartyg byggdes också. Det största fartyget som byggdes vid Thorskog var ångaren "P Larsson" som byggdes år1914. Hon var på 450 brutto ton.

Man kan konstatera att Thorskogbåtarna hade en mycket hög kvalité, ett exempel är den tidigare nämnda Olov Trätälja, den första båten byggd helt av järn, ett annat är "Nordre Elf" som levererades 1898 som också fortfarande är i bruk. År 1997 såldes hon till Norge, då hette hon "Ellösfärjan". Även denna båt är således över 100 år och "still going".

Tre stapelbäddar hade man som mest men ingen torr eller flytdocka. Därför kunde man inte utföra större reparationer eller ombyggnader. Arbetsstyrkan varierade med konjunkturerna, som mest var man över 200 man och tidvis nere i 30 till 50 man. Intensivast var verksamheten på 1880 talet. Man bedrev även storskaligt jordbruk och sågverksrörelse. För att kunna hålla igång varvet när konjunkturerna var dåliga

startade patron Petter Larsson tillsammans med sin son Eskil även ett rederi "Ångfartygs AB Wisna". Man byggde då båtar åt det egna rederiet som sedan såldes när efterfrågan ökade. Patron Larsson blev med tiden en mycket rik och aktad person. Åren 1892-94 lät han uppföra en stor och pampig villa ritad av arkitekten Carl Fahlström i Göteborg. Villan kom att kallas Thorskogs slott och är idag det enda som återstår av industrisatsningen i Thorskog på 1700 talen fram till ca 1930. Slottet är idag troligen Norra Europas finaste konferenshotell med en vacker slottspark och vackra omgivningar.

Slottet har 32 gästrum, alla olika inredda. Vidare finns ett fantastiskt kök, patrons matsal, musiksalong, blomsterrum m.m. Den nuvarande "slottsherren" heter Tomas Jonsson och är från Masthugget i Göteborg.

/ Kent Olsson

Jag får ofta frågor om andra båtar när vi är ute med Rolf. Tex. Vad hände med den eller den båten och vart tog den vägen? Så jag skall här skriva lite om andra båtar som trafikerat byälven eller tillhört Billerud.

Det är ingen komplett lista eller uttömmande historik utan sådant som jag har lyckats ta reda på eller snappat upp. Jag återkommer i nästa utgåva med flera båtar.

S/s Falken

Falken var Billeruds första bogserbåt byggd i trä okänt år. Finns med på en oljemålning av bruket målad av Gumme Åkermark år 1892. Den var försedd med ångmaskin, men enligt uppgift hade den en tändkulemotor dom sista åren och skall ligga sjunken i Byälven någonstans i närheten av Bruket.

S/s Falken

S/s Lisa

Byggdes år 1914 vid Eriksbergs Mek. Verkstad i Göteborg. Beställare var ett Ryskt rederi men revolutionen kom emellan och hon levererades aldrig. I stället köptes hon av Borgviks bruk AB. Från 1921 ett dotterbolag till Billerud AB. Hon användes flitigt till isbrytare och till att bogsera timmer och pråmar. År 1958 såldes hon till "Rederiet för Oiltank" i Stockholm. Namnet ändrades till "Tug". 1964 togs ångmaskinen ur och hon ändrades till motordrift. År 1975 är hemmahamnen Stallarholmen och namnet är "Urax". Hennes fortsatta öden vet jag inget om./ Kent Olsson

M/f Thor

Även Thor är ett bygge som var beställt av Ryska redare och där krig och revolution kom emellan. Hon beställdes år 1913 vid Motala verkstad och skulle ha namnet "Lanscheron" (enligt vårt skrivsätt). Efter kriget köptes hon av Gimo-Österby Bruks AB i Karlholm. Hon fick då namnet "Carlholm II" senare moderniserat till "Karlholm II". Nästa ägare och namn fick hon 1939 då hon såldes till AB Skandinaviska Fartygsagenturen i Göteborg och fick namnet "Stark". Samma år såldes hon till Västerås stad och Hon ersatte där deras något mindre hamnbogserare med namnet "Thor" vars namn hon fick överta. År 1948 fick Västerås en ny hamnbogserare "Bröt-Anund" och "Thor" såldes år 1951 till Borgviks bruk/Billerud AB. Man lät omedelbart Karlstad Varv bygga om och modernisera båten. Ångmaskinen togs ur och "Thor" fick en ny Nohab diesel på 375 ihk. Vidare fick båten en helt ny inredning samt ny kommandobrygga och styrhytt av teakträ. Thor användes mest att dra pråmar från bruken till Göteborg. I mitten av 1960-talet avvecklade Billerud sin flotta och "Thor" såldes till Finland. År 1986 återkom hon till Sverige först till Stockholm och sedan till Rederi AB Titan i Holmsund och fick nu namnet "TitanII". Var hon finns idag vet jag ej./ Kent

S/s Örnen

Bogserbåten Örnen beställdes av kanalbolaget i Säffle år 1903 hos Lundby varf & Mek Verkstad i Göteborg. Hon var klar för leverans den 10:e oktober och Kapten W. Lilliehöök var utsedd till befälhavare. Den 11:e avgick man kl 0630 från Göteborg. I Vänersborgsviken fick den nya bogserbåten visa vad den gick för då man mötte kraftig motsjö. Den lilla bogserbåten rörde sig dock fint i sjön och när man passerat Hjortens fyr blev vädret bättre. Kl 1700 ankom man hamnen i Säffle.

Örnen sattes omedelbart i arbete på kanalen med bogseringar av segelskutor och pråmar. I slutet av och i början på säsongerna fick hon även hjälpa till med

isbrytning. T.ex. den 11:e Dec .1906 gick Örnen upp till Fjöle för att assistera ångarna Åmål och Olga som frusit fast i isen. Denna resa tog inte mindre än sex dygn. För sina insatser fick Örnens besättning läsa i ortstidningen följande: " Till kapten W. Lilliehöök och hans besättning på isbrytaren Örnen

frambäres härmed ett Hjärtligt tack för det energiska arbete med isbrytningen för våra ångare, hvilken pågick oafbrutet ända från fredags afton till söndags kväll. Kaptenerna på Åmål och Olga"

År 1920 såldes Örnen till Säffle Sågverks AB för lite drygt 60.000kr. De pengarna avsatte man till en pensionsstiftelse för de anställda i Kanalbolaget. Sågverket hade på den tiden sågar och virkesmagasin i Säffle och Åmål samt Köpmannebro, samt en möbelfabrik i Åmål. Örnens arbete blev nu att transportera pråmar och timmer till och från fabrikerna men även assistera sjöfarten på Byälven och Vänern.

År 1942 var det slut med Örnens arbete på Byälven då hon såldes till Stockholm. Där blev hon snart inkallad till örlogstjänst då marinen var i stort behov av s.k. Hjälpvedettbåtar som hjälpte till med bevakningen av våra kuster under beredskapsåren. I samband därmed gjordes vissa ombyggnader för att kunna logera en större besättning. Man gjorde bl.a. en tillbyggnad akter om styrhytten. 1944 kom hon i sandfarten på Mälaren och drog pråmar lastade med sand till huvudstaden. Fram till 1970 var Örnen koleldad men nu installerades oljeeldning. Nu övergick Örnen mer och mer till att bli ett veteranfartyg och deltog i ångbåtsträffar och visades upp på Skärgårdsbåtens dag i Stockholm. År 1976 gjorde man en långresa med Örnen till hennes gamla hemmavatten Säffle och Arvika. Innan hade man deltagit i en ångbåtsträff i Göteborg. 1984 såg det mörkt ut för Örnen då ägaren hade avlidit och båten var vid det laget ganska nedgången och i behov av renovering. Den som räddade Örnen var Knuth Borg med firma Swecox International AB i Västerås. Han köpte Örnen i okt 1984. För egen maskin gick Örnen till sin nya hemmahamn Västerås. I Okt 1986 togs Örnen till Finnboda varv för upprustning. Efter drygt tre år sjösattes Örnen åter nu i skick som ny, och kunde återvända till Västerås. Där ingår nu Örnen tillsammans med s/s Bore, fyrskeppet Almagrundet i Swecox International AB:s skeppsmuseala samling i Västerås hamn. Örnen är troligen den enda bogserbåt av Lundbys tillverkning som fortfarande har original ångmaskinen kvar.

/Kent Olsson